Äh, jag skulle ju ha visat dagens outfit idag redan i förra inlägget men det får bli ett till istället 🙂 För idag har varit en såndär slapp dag då vi sov länge, åt frukost i godan ro (självklart med ägg och sill för min del), tog ett bad och gjorde inpackning, och sen har jag tvättat lite, gjort nachotallrikar och lite så. Nu är det soffan och film samt datorn i knät. Imorgon får jag nog ta och aktivera mig lite mer tror jag, vi får se vad vi hittar på. Oscar har varit uppe i ottan och iväg hela dagen med kompisar så han lär nog tillbringa dagen i sängen, så det är väl i så fall om Malin vill hitta på något annars får jag göra något på egen hand.
Den här bilden är inte från just idag, men tröjan har jag på mig och myser runt i. Den är så skön. Inte som en vanlig sweatshirt med flossad insida, utan mer som tung siden typ. Så känns den på. Länk rosa tröja.
Kommer bli fin till jeans också så blir jag en redig pastellkaramell till skillnad från mitt vanliga mer eller mindre helsvarta jag. Jag får ju ett sug efter rosa varje år så det brukar bli några rosa plagg då. Finns även i blått och grönt.
Slits i sidan.
Det var det hela för ikväll, nu tillbaka till Tom Cruise och Rebecca Ferguson i Mission Impossible.
Glad påsk kära ni! Jag vet att det redan är påskdagen och att jag borde ha önskat glad påsk redan för någon eller några dagar sedan, men kidsen kom hit i fredags och sen har det rullat på som det ju gör när de inte är här så ofta. Allt blir liksom mer intensivt. Men påsk nu alltså och igår åkte vi upp till mamma och pappa i Osby för att fira med dem, samt min morbror med fru och moster med man. Det var ett bra tag sedan jag träffade dem så det var kul att få krama om dem igen.
Som alltid fick vi jättegod mat hos mamma. Först fick vi svampsoppa med Karl-Johan svamp. Så himla god. Och sedan blev det kycklinggratäng med klyftpotatis, sallad och tomatsalsa. Också det jättegott. Och det toppades med påsktårta och kaffe. Sen kunde vi nästan ha rullat hem för egen hand, men vi hade lite mycket saker med oss så vi tog bilen. Det är ändå cirka 12 mil 😀
På vägen dit och hem såg det ut såhär i baksätet. Tydligen är det bättre att surfa under varsin filt…
Den här klänningen är vad jag hade planerat att ha på mig. En liksom lagom fin klänning man kan klä ner med gympaskor och göra lite finare med mer feminina skor som ballerinor.
Men när jag hämtade den i torsdags så var den tyvärr för liten. Jag tog min vanliga 50/52 men den satt inte alls bra kring mage och höfter utan smet åt och så ville jag inte ha det. Så jag får beställa en storlek större helt enkelt eftersom jag gillar den i övrigt. Så det blev en gammal klänning i svart med vita blommor istället på påskafton. Just nu är det 30% rabatt på den här klänningen dessutom. Länk jeansklänning.
Till jeansklänningen hade jag planerat att ha de här ballerinaskorna. Men icke. För om klänningen var för liten så hade jag beställt för stora skor. Bah! Jag har nämligen ett par andra ballerinor från Tamaris som jag tycker är lite för tajta i 38, så jag beställde 39. Men jag fick ner nästan två fingrar i hälen så jag får byta dem också och ta min normala storlek. För samma sak med de här som med klänningen – jag gillar dem så jag vill behålla men i rätt storlek. Länk svarta ballerinaskor.
Men jag funderar på de här också, ett par blå i mockaliknande material. Det vore ju så snyggt till jeans, samtidigt som jag ju har mycket svart och vill då ha svarta. Hmm, får kanske ta ett par av varje för de här lär jag nog ha en del i sommar. Läser man vad som är trendigt så plockar man dessutom höga modepoäng med den här skomodellen i vår och sommar. Länk blå ballerinaskor.
Jag hoppas att ni alla har en fortsatt fin påsk. Kram alla små kycklingar 😉
Hej mina fina. Har ni en fin söndag? Här är det en lugn sådan för mig. Thomas är ute och jobbar i trädgården och jag pysslar inne samt har nu gjort mig en kopp te och tänkte skriva lite här i bloggen och kanske göra ett inlägg på Instagram också. Jag lade upp några filmer på Instagram nyligen om lipödem så jag tänkte skriva om det här också. För det är något som är viktigt för mig och även för många andra.
Att jag kom mig för att göra inläggen i onsdags var för att jag hade mina kompressionstajts på mig. Och de är helt hemska! Man kan höra hur jag är lite andfådd i videorna och då slängde jag ändå de där jag flämtade ännu mer. Att jag var så flåsig var helt enkelt för att de skär in så mycket i magen att jag får svårt att andras normalt. Men jag tänkte börja i andra ändan, nämligen lite mer om lipödem och vad det är. Information och hur jag själv har det för den som vill veta mer.
Bild från film där jag visar hur tajta tajtsen de är (och ska vara), men att de är för korta i grenen.
Sjukdomen är okänd för de allra flesta, tyvärr även inom läkarkåren. Eller så har de kanske hört namnet men vet inte så mycket mer. Att vanligt folk inte har koll är ju inte så konstigt, jag visste själv inte vad det var förrän en av mina läsare här i bloggen sa att jag kanske har det. Så jag kollade upp det och gick sen till en läkare som satte diagnosen. Hon visste inte mycket om det utan fick läsa på och ta reda på mer. Det känns så sjukt trist att sjukvården inte kan mer om denna sjukdom då vi är ganska många drabbade och som lider mycket.
Läser man om lipödem på 1177 kan man bland annat hitta följande: ” Lipödem är en smärtsam kronisk sjukdom i fettvävnaden. Vid lipödem ökar kroppens fettceller i storlek vilket gör att omfånget av vissa delar av kroppen ökar, framförallt över höfter, lår och underben men även armar.” Vill man ha mer sjukvårdsjargong kan man läsa i Läkartidningen från 2017: ”Utmärkande för lipödem är att den subkutana vävnaden har nedsatt motstånd. I områden med lipödem får förstorade fettceller därför gott om utrymme att expandera. I ett sådant område ses en inflammatorisk process med bland annat makrofager och en fibrotisering av vävnaden. Det förekommer mikroaneurysm i de små lymfkärlen och blodkärlskapillärerna uppvisar en patologisk angiogenes. Detta leder till ortostatiska ödem eftersom vätskan i interstitiet mellan fettcellerna ligger kvar längre tid än vid normala förhållanden.”
Är det en ny sjukdom då eftersom den verkar vara ganska okänd även inom vården? Nej absolut inte. Faktum är att man myntade begreppet ”Lipödem” redan 1940. Alltså för 84 år sedan. Det var två läkare som hette Allen och Hines som beskrev denna sjukdom som karaktäriserades av ”feta ben och ödem”. 1949 skrev de tillsammans med en annan gubbe – Wold, en artikel om lipödem där de skrev om skillnaderna från bland annat obesitas. Att huden var annorlunda mot de som hade hade fetma. Att det främst är stuss, höfter och lår som är påverkade medan händer och fötter är normala. De beskrev även att de 119 patienterna de undersökte var väldigt tryckkänsliga. Man såg även att de drabbade patienternas psykosociala situation påverkades och att de undvek ofta sociala situationer då de skämdes över sina kroppar, de mådde psykiskt dåligt med ångest, frustration, utmattning, dålig sömn och annat som man som drabbad idag också känner igen.
Detta beskrevs alltså redan för 75 år sedan. Sedan har inte så mycket hänt. Inte i Sverige i alla fall. Här sattes diagnosen Lipödem med koden R60.0B så sent som 2017. Regeringen beställde en undersökning om lipödem från Statens Beredning för Medicinsk och social utvärdering – SUB. (Publikation nr 327). Här kan man bland annat läsa om just Allen och Hines, och vad som föreslås för patienter i Sverige. Och det är inte så mycket mer än kostråd (för tjockisar, oavsett om det är vanlig fetma eller lipödem vet ju inte hur man ska äta), träningsråd och kompressionsplagg.
Det var just det sista jag fick från sjukvården. Ett par supertjocka tajts som skaver hål på händerna när jag ska dra på dem. Jag fick även handskar att dra på dem med men de är för långa i fingrarna så jag får liksom tutor över i fingertopparna och då blir det svårt att slita och dra i tajtsen. Sköterskan mätte mina ben på många ställen men det måste blivit något fel i grenen för de är för korta där och sitter liksom inte upp mot grenen utan hänger mer i luften på ett obehagligt sätt och jag får inte upp dem hur jag än sliter sönder knogarna.
Tillbaka till det här med symptomen för Lipödem då. Det man kan se med blotta ögat är att att främst benen och låren är riktigt stora, speciellt om man är i stadie två och tre. På mig så har jag dessutom som en midja vid knäna. Har jag stövlar på mig så väller det ut som en muffin där. Benen är också väldigt väldigt tunga. Det är som att gå med två stockar. Jag har även sprätt i benen. Alltså, det känns som en överaktivitet inne i benen och jag vill liksom bara banka på dem eller ha tryck för att få det att sluta. Ofta lägger jag mig på golvet och rullar och trycker mot det hårda underlaget för att lindra det. Lite som restless legs skulle jag tro. Och så det här med att det gör ont! Jag är otroligt tryckkänslig och det blir värre och värre. Jag kan skrika när Thomas tar i mig ibland, speciellt höfter och vid knäna. Eller armarna. Han låg mot mig i soffan igår och jag ålade runt lite för att det inte skulle göra så ont.
Jepp, jag tar plats på säten.
Att sitta i stolar med armstöd är ett helvete för de klämmer nästan alltid på höfterna och låren och det gör så ont. På tåg måste jag alltid ta upp armstödet som är mellan sätena. Sen är det ju jobbigt också på så sätt att jag tar upp så mycket plats. Jag flyter ju liksom ut över sätet bredvid på bussen så folk undviker oftast att sätta sig bredvid mig såvida det inte är så packat att bara mitt säte är kvar. Skönt på ett sätt för jag sitter ju hellre ensam, men anledningen är ganska jobbig. Samma sak det med stolar, att jag inte ska få plats i en caféstol utan att klämma ner mig är pinsamt.
Och så kläder då. Att det är så svårt att hitta kläder som passar. Det har jag ju skrivit om så många gånger så det vet ni. Men det ÄR skit. Det är det. Men det är ännu värre att jag blir så himla tung och klumpig. Att jag numera bara kan gå några minuter utan att vila för det gör så ont i både artros och ben överlag då det är tungt. Artrosen blir ju inte direkt bättre av att bära upp en tung kropp. Nu kan jag säkert gå ner en hel del om jag bantar. Det gjorde jag ju när jag började träna för 8-10 år sen. Då gick jag ner 15 kg och det är ju bra det. Dock hjälpte det inte mycket på de lipödemdrabbade områdena. 15 kg då var en knapp byxstorlek. Det är ju förvisso bra med en storlek, men det känns som väldigt mycket slit för lite utdelning liksom. Sen är ju all träning bra, det borde alla göra så det är inte grejen här.
Muffinsknäna
I rapporten från SUB kan man läsa att deras slutats är att det finns för lite vetenskapliga studier för att ligga till grund för behandling som till exempel fettsugning av de sjuka fettcellerna. Man kunde hitta 14 studier men de kunde man inte använda då det bland annat var för få deltagare vilket gjorde studierna osäkra. Alltså…14 på 75 år… Det är inte vidare hett att studera fett kan man ju lugnt säga. Det har säkert kommit några till sedan rapporten 2017, men jag tror inte att det svämmar över av fettforskning nu heller faktiskt. I SUB rapporten kan man också läsa om hur andra länder gör med Lipödem. I Tyskland och Holland har man samma råd som Sverige, samt kompressionsplagg, men man opererar också patienterna. Främst är det fettsugning.
Det ska sägas att det här är ju inte en kosmetisk kirurgi som nog de flesta fattar. Jag vill inte fettsugas främst för att bli smalare, jag vill det för att slippa tyngden som gör att jag vaggar fram, och för att slippa den jävla smärtan och hoppigheten i benen. Och lätta på artrosen. Sen är det ju självklart många fördelar med att bli smalare också. Som det med att sitta i en stol utan att få ont eller känna att jag tar så mycket plats.
Jag hoppas få mer hjälp framöver än bara mina för små kompressionstajts, jag har hört om några bra läkare som faktiskt kan något om sjukdomen och någon annan på Instagram nämnde att hennes läkare hade hört om nya studier. Så hoppet lever 🙂
Hej vänner. Hur har ni det? Här sitter jag i soffan och gör lite videos för Instagram om lipödem(kommer inlägg här också) och väntar på att Thomas snart ska komma hem. Jag ska ta och rota runt lite i frysen för att se vad jag ska svänga ihop för middag, men först tänkte jag visa min nya kappa, mina nya broscher och tips på morgondagens kollektionssläpp på Cellbes.
Nu har jag fått hem jeanskappan och jag gillar den. Den är i vanligt jeanstyg så det uppskattas. Jag var rädd att den skulle vara såntdär tencel , jeansliknande material. Det hade varit för tantigt för min smak. Men den här är alltså en riktigt jeanskappa. Länk jeanskappa
Det enda jag inte är helt överens med är de svarta plastknapparna så jag funderar på att byta ut dem. Men jag får se. Jag tog storlek 54/56 i den här för jag är större nertill och kappor blir nästan alltid för små om röva på mig. Men annars är den normal i storleken så om ni har en och samma storlek på kroppen hade jag tagit min vanliga istället för att gå upp. Men den här blev alltså bra på mig. Just nu har Cellbes dessutom upp till 30% på vårjackor så passa på nu om ni tänkt köpa en ny. För dels är de ju nedsatta, men snart säger det också kabong så är det vår och alla ska ha vårjackor och så tar de finaste slut.
Och så har vi den här. En av mina broscher. Jag har som jag skrivit förut blivit lite broschgalen. Det började med att jag såg en fin på Sellpy som jag ångrade att jag inte köpte och sen kunde jag inte släppa tanken på broscher. Helst ska de vara i blomform. Sånadär som man kunde hitta i mormors smyckeskrin när man var fem år och tyckte att man hittat en vacker skatt. SÅ ska de vara.
Mamma har sagt att hon har några av mormors broscher så de ska jag titta närmare på, men jag har också beställt egna. De här kommer från Shein och Temu för jag hittade helt enkelt inte några i andra svenska butiker. Dessutom var flera av de jag såg på Tradera och Sellpy också från Shein, haha. Fast mycket dyrare. Så knäppt.
Den jag först fastnade för var den rosa, fast den fanns i blått men tyvärr tog den slut. Jäkla skit! Så det blev en rosa och den är också fin. Den med pärlor hade jag på en av kapp-bilderna samt på min byxdress på festen i fredags. De här ska få jobba på kavajer, jackor, kappor, klänningar osv i vår och sommar kan ni tro 🙂
Imorgon 21/3, släpper Cellbes en kollektion i samarbete med Johanna Toftby. Så kul att även de har samarbete med en av sina influencers. Jag skulle mer än gärna själv vara med och ta fram en kollektion för dem. Oftast har jag inte hittat så mycket för egen del i såna samarbeten(jag har dock skicka efter och testat men när det inte blir bra på mig så låter jag hellre bli att skriva något alls), men just Johanna har gjort fina saker med Ellos tidigare. Om än att inte allt varit i min storlek tyvärr. Men här kommer plaggen även upp i storlekarna om jag förstått det rätt. Jag hade kanske önskat att alla plagg var enfärgade eller inte så väldigt mönstrade, men det finns några som har bara en färg också. Här kommer de tre jag är mest nyfiken på. Länk till Cellbes
Sorry för suddig bild men det fanns inga klickbara att spara ner. Hur som helst så tycker jag att den här ser fin ut i modellen och mönstret är i milda färger så den här när man är solbränd kan nog bli fin )
Den här…den måste provas för på bild ser den väldigt snäll ut, lite gå till kyrkan klänning. Men jag tror att den sitter snyggare på en kropp. Färgen ser fin ut.
Den här kan nog också vara fin. Om inte annat så på Johanna, men hon passar i det mesta å andra sidan. Finns den kvar så beställer jag nog den här eller någon av de andra när jag byter plagg jag har hemma men som inte var bra på mig.
Hej mina fina. Jag hoppas allt är bra med er. Det var ju ett tag sen sist jag skrev men det har varit lite mycket den senaste tiden helt enkelt. Band annat så har Thomas fyllt 50 år. Vi firade själva födelsedagen den 9e bara han och jag då han egentligen skulle ha arbetat redan vid femtiden på morgonen, men lyckades byta dag så att han i alla fall var ledig på sin födelsedag. Men eftersom han skulle jobba på söndagen så bestämde vi att vi skulle ta bjudning en vecka senare när även barnen var här.
Så nu i fredags hade vi Thomas föräldrar, moster, barn och min mamma här för att fira den här gossen ❤️
MEN, jag hade även tagit kontakt med två av Thomas barndomsvänner(som jag träffade i cirka 10 minuter för över 20 år sedan så jag känner inte dem så det var lite trix att få tag i dem först) och frågade om de ville komma och överraska. De brukar bara ses en gång om året så jag tyckte det skulle vara kul att ha med dem med sina respektive och barn. Och de sa ja. Så jag har ljugit mig blå för att finta Thomas om varför vi skulle ha så mycket mat och varför vi behövde fler stolar (det var ju 7 personer mer än han visste om). Jag sa att några av mina kompisar eventuellt skulle komma och invigde mamma i det så att vi nämnde dem i telefon när vi pratade så att T skulle höra. hehe. Jag skulle filma och allt när de dundrade in men jag var så stressad över mat och grejs att jag satte på kameran och inte filmkameran..Doh. Men det blev i alla fall väldigt lyckat och Thomas blev jätteöverraskad och jätteglad.
Jag var så himla nervös för hur maten skulle bli eftersom jag inte hade gjort det förut men det blev supergott. Dubbelmarinerad fläskytterfilé(jag hade läst att det var godare än fläskfilé) och potatisgratäng blev det. Köttet blev mört och kryddor och marinad väldigt god. Alla tog minst två gånger och några tre så jag blev glad att det var uppskattat 🙂 Tårta beställde vi och den glömde jag givetvis fota, men den var också god 😀
Jubilaren fick presenter och fina blommor.
Oscar och Malin var också glada. Sen fotade jag inte så många av de andra, men vi var 15 personer och det var väl ungefär så många som fick plats att sitta här.
På själva födelsedagen (jag går baklänges med bilderna här) var vi ute och åt på Kajuteriet i Limhamn.
Trevligt med bra service och god mat.
Musslor för mig.
Torskrygg för Thomas.
Tidigare på dagen lockade jag med födelsedagspojken ner till havet där jag tänkte ge present och äta prinsessbakelser. Han fick presenten men det var så otroligt kallt och blåsigt att han fick öppna hemma istället, haha (det var en klocka i).
Vi åt bakelsen i en himla fart för att inte frysa ihjäl, men hade vi nu tagit med oss den så skulle den ätas där vid havet också.
Det var lite bilder från helgerna som gått. Jag hade så mycket att göra så jag hann inte ta foto på vad jag hade på mig i fredags men det blev en svart byxdress och en brosch på den. Är lite broschgalen nu så jag visar mina nya skatter snart tänkte jag. Men en av dem blev som sagt invigd i fredags 🙂 Kram på er
