Tack för alla hälsningar och tankar fina ni

Hej mina vänner. Tack alla ni som skrivit hälsningar, skickat kramar och hjärtan. Det betyder så mycket ska ni veta, både för mig och mamma och även för pappa. Det är ju främst hälsningarna på Facebook som är mer direkt till honom förvisso. Men de läser vi för honom och det uppskattar han. Han har inget eget konto men det kommer ju till både mig och mamma och då till honom också. Men vi uppskattar som sagt alla hälsningar och tankar jättejättemycket ❤️.

För pappa är ju kvar på sjukhuset och lär bli det ett bra tag. En stroke tar man inte med en klackspark direkt. Pappa är förlamad på höger sida och kan inte prata. Proppen i hjärnan sitter dessutom kvar och den oroar mig som f-n. Dock säger läkaren att han är stabil och att han är övervakad hela tiden och uppkopplad till hjärtmaskin då de inte vet var proppen kom från. Jag har tusen frågor och har därför ringt upp läkaren när hon inte ringde själv efter att vi bett om det. Det gäller att ligga på. Hon svarade på det hon kunde, som att pappa ska till logoped imorgon som ska försöka hjälpa honom med att svälja och talet. Det hon inte kunde svara på skulle hon ta reda på via neurologen och sen återkomma. Så egentligen har jag inte så mycket nytt att komma med.

Vi har varit hos honom torsdag, fredag och lördag. Dock var jag inte med inne på sjukhuset igår utan väntade utanför, då jag fått väldigt ont i halsen och svullna mandlar. Så jag vill ju inte riskera något. Därför åkte vi inte dit idag (söndag). Jag hoppas att jag mår bra imorgon så att jag kan hälsa på pappa innan jag åker ner till Malmö för att ta hand och ditt och datt där. Möten och annat. Men sen åker jag upp hit till Osby igen när Thomas ändå ska jobba. Och jag hade ju åkt även om han inte hade jobbat för givetvis tycker båda att det här går före.

Så är läget här. Jag är sjuk men det är piss i nilen i jämförelse så det är liksom inget. Halsont går över, men det är så himla olämpligt just nu. Huvudsaken är att pappa kommer bli bättre. Det gör så vansinnigt ont i mig när vi går och han vill följa med. Men det går ju inte. Inte än.

Efter sjukhuset igår körde vi upp en sväng till ett ställe vid sjön som kallas för Näset. Så vackert. Jag hade kunnat sitta där och filosofera i någon timme, men eftersom mat och sömn gått åt skogen de senaste dagarna så åkte vi hem för att laga mat istället.

Stor kram och ta hand om er vänner ❤️