Hej mina fina. Här är det strax läggdags men jag ville skriva ett litet inlägg först. Jag sa ju redan häromdagen att jag skulle skriva men det har inte blivit av. Det är så mycket värk och elände att jag liksom känner att jag bara är gnällig och tråkig här och det vill jag ju inte. Så därför har jag låtit bli att skriva alls. Men det blir väl bättre.
Min sjukgymast sa att jag får välja mellan ny spruta i häcken mot slemsäcksinflammationen, eller spruta i knäna mot artrosen. Jag har inte bestämt mig än för båda gör så ont. Alltså, rumpan och artrosen. Sprutan i rumpan gör inte så ont, men däremot den i knät. Fy fan.
Jag ska även komma igång med gymmet igen för att stärka kroppen. Nu har min sjukgymnast haft semester så därför har jag inte tränat på 3-4 veckor nånting sånt. Annars har jag gått på rehabgym och kört övningar två gånger i veckan under våren. Det har jag nog inte skrivit så mycket om. Men så är det. Nu har jag dessutom fått ett gäng övningar att göra hemma. Jag var med på Joint Academy ett tag men det blev liksom inte av. Att gå på gymmet känns förvisso som ett måste, men ett bra måste där jag ju har min egna ”pt” i form av Tilda som tar fram passande övningar för att göra mig stark.
Jag går även i terapi så det är både kropp och knopp som ska må bättre. Det är mycket, men det är ju meningen att allt ska bli bra, eller bättre i alla fall 🙂
En sak jag glömt skriva om här är att min vän Anna dök upp för några veckor sedan. Jag har skrivit om det på Instagram, men jag vet att ju inte alla har det eller följer mig där så jag skriver om det här också. För hennes besök var som den bästa glädjeterapin ❤️
Anna och jag lärde känna varann 1998 när vi båda läste till dekoratör i Leksand. Vi har varit vänner sedan dess( 25års jubileum alltså), men inte setts eller hörts så ofta då jag bott i Osby/Stockholm/Malmö sedan dess. Och hon i Göteborg och Säffle. Men ibland har vi fått till det. Men hon är en såndär vän man har kvar fast man hörs sällan. En man inte blir sur på eller som blir sur för att det går lång tid. Och när man ses så är det som senast man sågs.
Nu hade vi inte setts på cirka tio år tror jag det var. Så när det en dag knackade på dörren här så tänkte jag att det var målarna som höll på att måla muren som som ville något. Jag hann tänka att det var värst vad fin hon är för att måla…och så…jag stirrade nog ett par sekunder innan jag fattade att det var Anna. Sen blev det kramkalas, kaffe och snack i några timmar innan hon skulle tillbaks till den hon egentligen var i trakterna för att hälsa på. Så himla underbar överraskning!
Nu är det sovdags här.
Kram från mig ❤️❤️❤️
Har samma problem i den jäkla slemsäcken, det är galet ont och jobbigt.
Min sjukgymnast säger att det är skillnad på att gnälla och att tala om hur det är!
Det tycker jag att du förmedlar , tycker inte alls du gnäller.
Hoppas att både du och jag får ordning på våra ”säckar” 😃
Ja artros är ett rent helvete för många. Det begränsar livet ganska mycket. Nu när jag fått den här slemsäcksinflammationen i höfterna/skinkorna så blir allt än värre och det mesta gör ont. Jag behöver också gå ner i vikt för allt som pressar mer på knäna är ju kasst. Men det är svårt när det gör ont att göra på sig. Nu spelar ju kanske kosten mer roll men det är liksom lättare att äta bra och skita i godis om man rör på sig också. Man blir inte så sugen på choklad när man varit duktig och tränat liksom. Jag hoppas det kommer bli bättre med både din svärfar och sambo. Om inte annat så brukar operation hjälpa många.
Kram
Vad glad jag blir, tack snälla Charlotte! Du fick mig att le stort här nu ska du veta. Ibland är det ju så att jag vara vill liksom skrivskrika av mig det som gör ont på såväl in- som utsidan. Samtidigt vill ju de flesta av oss uppfattas som glada, roliga och trevliga. Försöker blanda 🙂
Tack så jättemycket för den komplimangen, jag hoppas att barnen tycker detsamma. Stor kram och ha en fin helg ❤️
Jag har akt med svarfar pa hans terapi for artros i knan och fotleder i ett par manader nu. Han har testat det mesta, speciella massager, magnetterapi, ozonoterapi och sprutor med hylaruronsyra. Det som hjalpt mest enligt honom ar en kombination av massage och magnetterapi med sprutorna, tyvar ar svarfars artros redan sapass illa att det enda som kommer att hjalpa honom ar byte av knaled, sprutorna som ska funka i 6-12 manader hjalper bara i ca 1 manad nu och aven fastan han sager att det inte gor ont (tror honom inte) sa blir han ratt grinig av att standigt behova terapi for att ens kunna ga. Sambons artros sitter framst i armbagen och han ska ocksa ta en spruta for att se om det blir battre, dock har doktorn sagt att han maste ga ner i vikt fort som fanken om han ens vill kunna ga om 10 ar. Hoppas verkligen att du slipper ha ont for jag ser ju pa nara hall hur fordjavligt ont artros kan gora och vad den varken gor med humoret.
Jag har aldrig upplevt din blogg som gnällig, tvärtom. Och du får gärna skriva om din värk 😊Värk är jättejobbigt och tär på både kropp, själ och inte minst orken. Din blogg är välskriven, sympatisk och äkta – och jag uppskattar den jättemycket (är dålig på att kommentera men ska bättra mig). Jag brukar också tänka att du är en fantastisk bonusmamma. 💕
Tack snälla Malin 🩷 Ja värk gör verkligen att humör och lust rasar i botten. Och så den där tröttheten på det, blö. Men jag försöker se hösten som en nystart för en massa olika saker. Som bloggen till exempel. Den ska uppdateras oftare. Hoppas din värk ger med sig snart. Stor kram!
Vad roligt med ett inlägg igen. 🙂 Jag uppskattar dem så, fast jag är dålig på att tala om det. 😔 För mig får du gärna skriva om din värk om du vill. Du är INTE gnällig och tråkig för det. Det är så livet är. Ibland riktigt bra, och ibland mindre bra. Har själv något liknande ischias sen ett par veckor, och att ha ständig värk är inget att leka med märker jag. 😣 Det sätter sig både på humöret och gör mig riktigt trött. Vad duktig du är som går på rehabgym! Och vad kul att du fick besök av din kompis Anna. 🙂 Kram och tack för din blogg. 🤗