Klimakteriedeppen slår till igen

Och nu blir det ett inlägg om klimakteriet. För där är jag nu. Och det suger! Jag ser inget som helst positivt med det. Allt jag läser om det är dessutom otroligt deppigt. De flesta texter handlar om att ja från och med nu (egentligen från 30 årsåldern, men nu går det fortare) så blir skelettet skörare. Håret tunnas ut och blir grått. Kollagenet försvinner så man blir rynkigare. Fettet omfördelas så det som suttit på höfter och rumpa sätter sig nu gärna på magen istället. Man ser sämre med åren dessutom. (man ska inte läsa om klimakteriet om man känner sig väldigt klimaktterieig för då blir det fasen bara värre).

Och så alla jävla besvär man har i övergångsåldern. Främst är det mensen som är åt helvete nu(ja jag svär men jag är så trött på detta). Den kommer när den känner för det och är helt opålitlig i längd och mängd. Jag kan ha tre veckors mens på raken. Sen kan det också gå fem veckor innan nästa gång. I december hade jag mens i tre perioder. Och nu för 4-5 dagar sen så kom den igen(kanske inte så konstigt att jag är låg och lättretlig idag). Det är alltså bara några dagar utan. Så jag blir trött som en häst. Och vissa av gångerna gör det så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Andra gånger gör det inte ont alls. Ibland är det rena syndafloden och ibland väldigt lite. Jag vill bara bli av med skiten nu, varför ska jag ha kvar mensen när jag inte får barn ändå? Det tåget har lämnat perrongen så det är irriterande att det inte kunde ta böket med blödningarna med sig.

Och jag får finnar som en tonåring emellanåt. Det är hormonella finnar som jag har gemensamt med bonussonen på 15 år. De sätter sig gärna vid käken ungefär och på bröst, axlar och övre ryggen. Inte hela tiden, men emellanåt kommer de som ett gäng flyttfåglar om våren och slår sig ner. Flyttfåglarna är förvisso trevliga (kanske inte kanadagässen så mycket när de skiter överallt), det är inte finnarna.

Och så humöret då. Det pendlar som åsikterna hos en del politiker. Upp och ner och hit och dit. Nu ligger det annat i botten också, men klimakteriet gör då inte saken bättre. Och sen sexlusten. Ja den är också svajig emellanåt. Det beror dock inte på min sambo som jag tycker är både snygg, härlig och sexig. Och han detsamma om mig, så det är inte brist på attraktion från någons håll. Bara korkade hormoner. Just den här biten har jag dock hört att den rättar till sig och inte består som benskörhet och annat. Emellanåt känns det ju om om ättestupan inte var så dum i alla fall 😛

Värmevallningar? Njäe, peppar peppar så är det enda jag märker där än så länge att jag blir så himla varm framåt morgonen. Framåt fyrasnåret åker täcket av för då kokar jag. Inte svettas, men kokar på insidan. Det brukar dock räcka med att slänga av täcket ett tag där. Och så blir jag otroligt varm och svettig när jag går på Emporia (galleria för er som inte har koll på Malmö). Dock kan det ju knappast vara vallningar om det bara är just där det sker? Eller om det är någon stress som sätts igång? Men jag brukar vara lugn och jag är sällan där när det är asmycket folk. Men jag hade gärna shoppat där i linne och shorts…

Det där med håret…det tycker jag är riktigt tråkigt. Mamma sa till mig för ett tag sen att jag var så ful i håret numera, jag som haft så fint hår förr. Tja…jo…så är det ju. Det känns som om det sitter mycket mer hår kvar i borsten när jag borstat igenom håret. Håret växer, det ser man ju på utväxten, men det är så kass kvalitet att lika mycket som växt ut måste kapas av. Helst mer. Jag klippte av ganska mycket 2016 och sen har jag inte fått tillbaka längden för det är så sprött. Så den som säger ”det växer ut igen” när man klipper rejält, jo fast om man är över 50 kan det hända att det inte blir i samma kvalitet och därmed är det svårt att få det långt igen. Säker inte för alla (det är alltid någon som säger att så är det inte ALLS för mig) men för många. Jag fattar nu varför många äldre har kort hår.

Jag färgar aldrig hemma för då kommer jag väl att bli flintis, utan hos frisör och då max två gånger om året. Nu har jag låtit det vara sen april eller när det var senast(bara klippt, inte färgat alltså). Men inte mår håret bättre för det. Bara mörkare. Det är dessutom så tunt att man ser rakt igenom det. Hur kul är det då att fota sig för blogg och instagram? När man liksom känner sig ful. Det får väl bli en färgning igen om ett tag om frisören tror det funkar. För frisör-potten gick till rotfyllningen istället, så jag får vara mörkare med marmorering av vita hårstrån just nu.

Det med håret är ju en ytlig sak egentligen, om än skittråkig, men att ha mens en gång i kvarten, ha humörsväningar, enorm trötthet, svajig sexlust, ofta huvudvärk och vad det mer är, ja de påverkar ju vardagen både för mig och min omgivning så tanken är att gå till doktorn så hon får ta lite prover och eventuellt ge mig östrogen eller vad jag kan behöva.

Vad har ni för erfarenheter av klimakteriet? Har ni något peppande att komma med? Säg att ni har det! ❤️Vände livet? Blev håret bättre igen? Försvann hormonfinnarna? Sexlust?

Jo just det – läs med några nypor salt, allt är ju inte så nattsvart. Ni som hängt med länge känner till min humor, men om här är nya så tror ni kanske att det är genomruttet i livet just nu. Det är det inte. Men jo, klimakteriet suger. Rejält!

Kram på er!