Instängd i ett rör en lördagkväll

Söndag och klockan är just nu 17:47 när jag börjar skriva. Alltså snart dags för middag så jag sitter och klurar lite på vad jag ska laga. Det får bli något vi har i frysen för den behöver tömmas så det blir så lite som möjligt att dra runt på när vi ska avfrosta den. Jag väntar på att det ska komma en kall dag nu snart så jag/vi kan hiva ut frysinnehållet i uterummet och börja jobba med all is och snö i vår gamla frys. Det måste bli en ny snart där köttbullarna inte ser ut att komma från senaste istiden.

Så något från frysen, men vad får jag se. Thomas ligger och sover eftersom han kom hem från New York i morse och sen gav sig ut i trädgården för att räfsa löv. Så jag tvingade upp honom att sova någon timme nu. Sover man fler blir man ju halvt förstörd. Hoppas han piggar på sig lite i alla fall.

Igår var jag iväg och blev magnetröntgad. Det var ländryggen som skulle fotas där i röret. Jag var väldigt stressad innan av olika anledningar, som att jag inte visste riktigt vart det låg, att jag skulle hinna i tid och miljonen människor som var på Emporia där jag hade ställt bilen. Just som jag kom så hade en föreställning av gissningsvis Disney on Ice precis tagit slut i Malmö Arena som ligger precis bredvid Emporia (som alltså är en stor galleria för den som inte har koll på Malmö) så det bokstavligen strömmade in människor. Ett helt hav av folk, varav typ en tredjedel barn med lysande Elsa-trollstavat, kronor och annat Disneyrelaterat i händerna. Herregud! Trodde inte att jag skulle komma förbi hela det där havet där föräldrar gick i bredd och höll barnet mellan sig i händerna. Men till slut så. Men stressad och ångest hade jag.

När Thomas skickade bild på sin hotellfrukost fotade fick han den är tillbaka. Väntrummet där jag var ensam. Det är väl fördelen med att röntgas en lördag kl 16.30 🙂

Så fick jag på mig en såndär sjukhussärk (såklart för liten trots att jag bett om en STOR i telefon) och sen in till röntgen. Jag har inte lidit av klaustrofobi innan men när jag skulle in i det där röret började hjärtat dunka på ännu mer. Jag knep ihop ögonen och tänkte att jag kommer nog att trycka på den där panikbollen jag fick i handen som kunde avbryta om det blev för jobbigt. Men då kom av av mina absoluta favoritlåtar i öronen (jag hade hörlurar med lugna favoriter) ”Wonderful tonight” och hela jag blev så himla mycket lugnare. När jag sen öppnade ögonen såg jag dessutom att det ju var öppet i huvudändan! Det hade jag inte sett så jag var ju inte instängd som jag trodde, haha. Synd att jag inte kollade det direkt. Nåväl, allt gick vägen även om det tog tills jag var hemma i soffan för att bli lugn igen.

Men innan jag körde hem hade jag tänkt äta något, unna mig sushi eller så. Det ångrade jag kvickt när jag såg att det fortfarande var köer till Vapiano och annat. Barnfamiljerna skulle äta. Så istället för mat gick jag in på Lindex en sväng och kollade in deras rea. Jag hittade några saker jag gillade men tyvärr fanns de inte i min storlek. Eller jo, en tröja i merinoull provade jag faktiskt men den var inte på rea. Nästa gång ska jag ta en mer noggrann koll.

Tröjan är alltså en svart finstickad enkel tröja. Här ser det inte så vackert ut men det var tydligen skit på spegeln, det såg jag först nu, haha. För den som letar efter en enkel svart, stickad tunn tröja är det här kanske något. Dock hittar jag inte den på hemsidan. Den enda jag hittade såg betydligt mer genomskinlig ut och går till stl L så det kan inte vara samma. Knas att jag inte kan länka.

Jag fotade även toppen och jackan jag hade på mig, samt ett par ljusblå plagg jag hade med mig utifall att det fanns tillfälle är fota. Och det fanns det (knappt ngt folk i provrummen för alla var väl och åt). Det kommer i nästa inägg så ni inte får scrollkramp nu 😉 Sådär, nu är klockan nästan en timme senare och jag ska rafsa igenom frysen för att se om det finns ngt ätbart där.
Kram på er!