Bråk, snark och kärlek

Imorgon kommer han hem. Min sambo. Tänk att jag faktiskt skulle bli det igen efter att ha bott ensam sen 1998. Men jo minsann. Hur det går? Jo det går bra även om vi såklart bråkar som fan emellanåt också. Som de flesta par gör skulle jag tro. Det är en knepig sak när man är van vid att vara singel och inte behövt ta hänsyn till någon annan liksom. Men vi lär oss båda två.

I sängen då? Och då menar jag sova 😜. Tja det är inte alltid sådär himla romantiskt som på film där man ligger tätt och sover jättebra. Nope. Thomas kryper gärna nära mig men han är så otroligt varm att det bara inte går i längden. Både jag och barnen kryper åt andra hållet efter en stund, och jag känner mig så himla elak för det är ju jättegosigt att ligga nära. Men inte att sova med en het bastusten bredvid mig. Då ålar jag bort (och han efter i sömnen) tills jag ligger vid sängkanten och inser att snark(båda trumpetar på bra, men han störs inte av mig, medan jag vaknar av att en mygga fiser) och värme gör att jag måste ut i soffan ibland.

Bråk, snark och annat till trots så värmer det i hela hjärtat när vi häromkvällen såg en film där huvudpersonen sa till sin flickvän (som han varit ihop med som ung och som han hittat tillbaka till ),
”jag har alltid älskat dig och kommer alltid att älska dig”, och Thomas då tog min hand och tryckte den menande. Då mina vänner, då blir jag helt tårögd och hjärtat sväller av kärlek.

Nu ska jag sova. Utan snark och lavasten, men jag saknar honom.
Puss och kram på er ❤️