Uncategorized

Den här bilden lade jag upp på Instagram för ett litet tag sen. Ett foto med mig i bikini där överdelen sitter lite på sniskan och jag har foppatofflor på fötterna för att slippa den geggiga bottnen. Jag hade lite smink på mig för vi hade varit och hälsat på mormor den dagen som var midsommardagen. Med det vill jag ha sagt att det är ju ungefär så här man ser ut när man ska bada. Jag gör det i alla fall. Jag ser icke chic ut med perfekt hår och en massa halsband, örhängen, armband och grejs. Nä om jag är på stranden eller vid nån pool så är det sol och bad som gäller och jag orkar icke bry mig om hur jag ser ut. Okej, lite mascara för så fåfäng är jag. För med vita frallor så ser man lätt lite halvsjuk ut 😉 Plus att jag tycker att jag blir finare med mascara.

Så resonerar jag. Sen om man vill piffa sig är det inget fel i det heller, för var och en bli salig på sin tro. Det jag vill ha sagt är att ja, jag är tjock i år också men nej, jag tänker inte låta det hindra mig från att ha bikini, eller för den delen en tajt klänning. Jag bär vita shorts om jag känner för det, även om man kanske ser smalare ut i mörka. Jag har bredrandigt på mig. Mina bikinibehåar är inte de där stora med breda axelband, för det vill jag inte ha. Trosorna däremot är höga för det är bekvämt. Kort sagt, jag har det på mig som JAG tycker om. Det JAG trivs i. Jag tänker inte begränsa mig på grund av någon annans eventuella tankar om att tjockisar helst inte ska finnas, och om de finns ska de i alla fall helst inte synas. Absolut inte ta plats! Och då menar jag inte rent fysiskt.

Jag vet att det tyvärr finns såna människor. Det ser man ofta i olika kommentarsfält. Det är som om tjockishatarna triggar varandra till att bli elaka. Jag ser också kommentarer när en stor tjej visar sig i bikini så är hon modig. Nej, man är inte modig för att man har bikini som tjock. Det är naturligt. Jag fattar i och för sig vad de menar, så ingen skugga på de som skriver så. Absolut inte! Men det jag tycker är modigt i så fall är att man riskerar en massa elaka kommentarer om man lägger upp avklädda bilder i sociala medier. Att kunna ta det och hantera sånt, det är modigt. Att man ska ses som modig för att man precis som andra kvinnor har bikini på sig, det är galet och sorgligt.

Jag önskar så att man ska accepteras oavsett om man är smal, tjock eller mitt emellan. Att det inte ska ses som något utöver det vanliga att en kvinna av modell större har bikini, tajt klänning eller vad det nu må vara. Så kära ni, fortsätt njuta av sommaren precis som ni är.
❤️❤️ Puss o kram! ❤️❤️

Hej på er vänner. Jag hoppas att ni har en fin onsdag. Här i Bunkeflostrand är det ömsom sol och ömsom ösregn. Och däremellan mörka moln som jag tror ligger till grund för mitt bultande huvud. Hoppas de försvinner snart och att vädret blir lika fint som igår. Då var jag dock inte ute så himla mycket och njöt av det eftersom jag hade frisörtid kl 14. För igår var det som sagt dags att kapa de där slitna testarna som jag varit ledsen över. Jag vet inte om det helt enkelt är så att håret bara gått av för det är tjockt upptill, men den sista decimetern har varit som gammalt hö.

Jag bokade tid på ett ställe vid Emporia där jag inte varit förut men jag hade sett några i en Malmögrupp på Facebook som hade skrivit om det så jag tänkte att jag chansar eftersom jag inte hittat något ställe jag fastnat rejält för här nere. De jag varit oftast hos (typ två ggr) har dessutom semester. Så det blev alltså vid Emporia i Hyllie.

Kram på er!

Godkväll på er vänner

Har ni haft en bra helg? Min har varit helt okej tycker jag nog. Barnen är här så vi har varit och shoppat lite, jag har lagat mat, vi kollade en del tv och sådär. Inget speciellt men en småputtrig helg liksom.

Och så har jag packat bloppiskläder.
Att komma loss och packa dem har varit lite motigt den här gången eftersom mormor dog i den här vevan och jag sen var uppe igen för begravningen. Och för bara några dagar sen dog min faster. Det är lite mycket nu helt enkelt. Men som tur är har jag mamma och pappa, och Thomas förstås.

Imorgon (måndag alltså) är det läkarbesök så det är snart dags att sova så jag pallar att ge mig iväg med bussen imorgon. Att åka buss är inget jag alls uppskattar för folk är lite för nära tycker jag. Men what to do liksom?

När jag skriver åka hem så är det oftast till Thomas i Bunkeflostrand, men jag har kvar lägenheten än så det är där jag officiellt bor och där mina prylar är, förutom en del kläder och skor. Så det är därför jag inte visat bilder från hur det ser ut i huset utan bara i trädgården. För att jag inte flyttat in på riktigt än och satt min prägel på inredningen. Eller, det har jag väl delvis gjort då jag hängt upp nya gardiner, lite krukväxter och sådär. Men på det stora hela ser det ut som tidigare. Inget fel i det förvisso, men när man flyttar in någonstans vill de flesta av oss fixa och trixa så man känner att det här är hemma. Men när jag väl flyttat hit mina saker så lovar jag att ta lite fler bilder för er som är nyfikna.

På tisdag är det by the way dags för mig att gå till frisören. Det blir till att kapa någon decimeter av mitt hö-hår som typ dog någon gång kring jul och därför ser ut som f-n rent ut sagt. Så på tisdag blir det att typ börja om med page. Lite uppljusning på det så blir det nog okej.
Nej, slutsvamlat nu och dags för sängen.
Kram på er och hoppas att måndagen blir bra. ❤️

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes

Att vara av storlek större (om vi nu inte är krassa och säger tjock) betyder att en del saker är lite knepigare. Som att sitta i en del stolar. De skär in i höfter och lår och när det kommer till en del plaststolar är jag rädd att jag inte ens ska få ner rumpan om jag får det kanske den liksom sugs fast av vakuumeffekt liksom. En annan sak är att jag är rädd att råka ha sönder något. Som studsmattor.

De ser roliga ut men jag är rädd att braka igen och paja någons matta. Så jag har undvikit såna. Men igår klättrade jag in i Thomas barns studsmatta för att testa lite försiktigt. Jag stod mest och gungade lite för jag vågar inte ta ett skutt. Det är trist att känna sig begränsad av sin storlek och vikt, men ibland är jag nog överdrivet försiktig för nej, inget gick sönder. Varken jag eller studsmattan 😛

Det här hade jag på mig. Väldigt casual men det är så jag trivs. I klänningar också för den delen, men de är lite opraktiska när man ska ut och cykla, hoppa studsmatta eller annan aktivitet där man inte vill visa trosorna 😛

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Campadre

Godkväll mina fina. Hoppas ni har en bra helg och får njuta av värmen och sooolen. Den som varit lite sällsynt i juli, i alla fall här nere i söder. Jag åkte hem från mamma och pappa igår och då blev det en del fix och handla mat och så eftersom Thomas också varit iväg, fast på jobb. Jag var även och hämtade några paket, som min vinst från The Body Shop och ett paket från Cellbes. Samt ett paket från Campadre där jag hade beställt airpods i en söt liten blommig ask.

Lurarna var billiga så jag hade inte jättehöga förväntningar på dem, men jag tänkte att eftersom jag inte hittar mina vanliga vita så blir de här bra så länge. Fatta vad besviken jag blev när jag såg att jag beställt ett…fodral! Det var bara ett blommigt etui och inga lurar jag beställt. Det står säkert i beskrivningen, men jag såg bara bilden och där fanns ju lurar. Detta etui åkte ner i lådan och på med tejp lika snabbt som en höna skiter(jag vet inte var det uttrycket kommer ifrån men pappa brukar säga det. Skiter hönor snabbt?)

Jag tänker att jag skickar tillbaka dem och så får jag köpa några andra inne på Campadre.
* Länk till Campadre här. * Och tipslänk till nya medlemmar här.

Jag tänkte beställa ett skal också. Kanske. Det är inget jag haft på mina två senaste mobiler men det kan ju vara bra om man råkar tappa den… Och samma igen, jag vill inte köpa nåt fancy dyrt för jag har ett gammalt skrälle till mobil. Jag vill verkligen ha en ny, men det får bli sen. När jag får råd.

Det var dagens miss och dagens tips 😉
Kram på er!

Godkväll kära ni. Tack alla som skrivit meddelanden, kommentarer eller på annat sätt tänkt på mig idag. Nu har vi sagt hejdå till mormor och det var en jobbig men fin stund i kyrkan, och sen lite lättsammare när närmsta släkten gick över till församlingshemmet för att äta och umgås lite. Det blev som mormor hade velat. Förutom det här med corona som gjorde att andra som ville komma på själva begravningen inte kunde det på grund av 50 personersregeln. Men det blev fint för oss som var närmast i alla fall.

Jag vet att många av er upplevt stor sorg när nära och kära gått bort och jag är glad att flera av er delat med sig lite. Om jag hade kunnat hade jag velat kramat om varenda en av er ska ni veta. Min blogg må vara en hel del yta när jag tipsar om kläder och smink, men för mig är den så mycket mer än så. När jag mått riktigt pissigt för att uttrycka det rakt, så har ni funnits där. När jag är glad så glädjs ni med mig. Om jag tappat energin så peppar ni. Kort sagt så är ni fantastiska. Visst finns det en del rövhattar också, men de är få och de är egentligen inte värda att ens nämnas. Det är ni bra människor som läser som räknas.

Ibland tänker jag att okej, det är kanske dags att lägga ner bloggen för numera är det mest Instagram och Youtube som gäller. För egen del gillar jag Instagram, men det är inte speciellt personligt. Kanske mer med stories men de orkar jag sällan kolla på. Och långa youtube videos…njäe. Ibland kollar jag på de jag känner som har kanaler, men i det stora hela så är jag inte en sån som orkar titta på en massa videos. Kanske är det därför jag inte slukar serier på Netflix och liknande heller. Så visst funderar jag. Kanske borde jag youtuba lite? Men vad ska jag fylla det med? Så jäkla intressant liv har jag inte 😛 Så jag skriver. Kanske blir bloggar inne igen? Förhoppningsvis finns det fler som jag som gillar att läsa och scrolla lite hit och dit 🙂 Och framförallt för att jag känner att jag har er här. Efter min svacka nu med mormor och även en del innan, så är jag mer taggad på att blogga igen.

Imorgon ska jag följa med och städa ur mormor rum som hon hade den sista tiden då hon bodde på ålderdomshem (fast det heter ju inte så nu). Sen blir det att åka hem till Thomas igen. Och då ta itu med bloppisen igen. Förlåt ni som väntat men det här kom emellan och det hade jag inte riktigt räknat med som ni förstår.

Sorry för att inlägget drog iväg lite. Jag hade egentligen främst tänk tacka och sen kanske visa skorna jag hade på mig idag för de var så himla sköna. Men det känns konstigt nu så jag klämmer in ett inlägg till känner jag.
Stor kram på er mina fina!

Godkväll mina fina. Nu ligger jag i soffan hos mamma och pappa och det är snart dags att släcka. Jag tog tåget upp ikväll för imorgon förmiddag är det dags för begravning. Ett sista farväl av min älskade mormor.

Vi vet att alla ska dö någon gång, men det är ändå så svårt när våra kära går bort. På tåget upp träffade jag på en väldigt pratsam kille som sa att han aldrig varit på begravning. Det har jag och det är hemskt.

Även om prästens ord, ev tal, låtar och psalmer må vara fina så är man där av en skitjobbig anledning. Jag ser fram emot att det är över för jag vill tänka vidare på min härliga mormor på ett ljust sätt. På våra påhitt och roliga samtal.

Nu är det sovdags och när morgondagen är över hoppas jag kunna få ur mig fler och mer regelbundna inlägg här. Som till exempel visa en härlig vinst jag hade turen att kamma hem på fb nyligen. Jag ska hämta ut priset på torsdag så jag visar då. Men nu sova alltså.

Stor kram till er ❤️

Hej kära ni. Jag hoppas att ni har en fin lördag och snart söndag. Jag tänkte att jag skulle skriva ett glatt och peppigt inlägg nu, sen tänkte jag att nej det blir ett om kläder, sen tänkte jag att nej om hudvård. Men faktum är att det känns helt tomt i skallen just nu. Egentligen kan jag ju lika gärna låta bli att skriva något alls då, men samtidigt vill jag liksom säga hej till er. Visa att jag finns här, jag tänker på mina fina läsare och sådär. Jag lovar att återkomma med matigare innehåll imorgon, men just nu känner jag mig helt blank.

Mer pepp och glatt humör imorgon utlovas.
Kram på er!

Tack så mycket alla underbaringar som skrivit så fina kommentarer i samband med min älskade mormors bortgång. Ni är bara så himla fina och jag uppskattar det otroligt mycket ska ni veta. Egentligen vill jag svara var och en men jag har inte riktigt haft ork för fy vad sorg och ren fysisk smärta gör en trött. Men jag kommer att skriva och tacka, om än att det tar lite tid.

I söndags åkte jag hem till mamma och pappa en sväng och sen hem igen i måndags. Att vara ensam när man är ledsen är skönt ibland, och ibland vill man verkligen inte alls vara ensam.

Eftersom livet (och döden) kom emellan har jag inte hunnit packa och skicka till er som skrivit på bloppisen, men det ska jag göra nu i dagarna. Barnen är här hos Thomas och idag har vi haft 12 årskalas så jag är lite trött i mössan nu får jag ju lugnt säga. Det var barnens farmor och farfar, faster och kusiner som kom på besök och vi hade det jättetrevligt. Pizza, tårta, godis och boccia. Jag var den som vann flest gånger idag så alla barnen ville turas om att vara med mig i lag. Haha. Snacka om att känna sig poppis 😉 Så besöket gav positiv energi (även om jag är trött).

Klockan är inte så mycket egentligen, bara lite i tio, men efter de senaste dagarna plus schweine-ont i knän och höft så är jag redo att krascha i säng när som helst faktiskt. En liten bit tårta till först bara 😉

Kram på er mina fina och tack för att jag har er ❤️

Idag somnade min älskade mormor in. Min fina, roliga och glada mormor Svea Danielsson blev 100 år. Om ganska exakt 2 månader skulle hon ha fyllt 101. Men nu får hon istället fara till himlen och träffa morfar och min storebror. ❤️

Jag kommer sakna henne och våra samtal om kärlek och allt vi skämtade om. Som hur jag sen jag var liten försökte lära henne engelska och hur hon envist sa ”dutch” när jag frågade henne vad pojke heter.

Vi hade en egen sång. En låt där de sjunger om ”en liten snobb”. Vi lyssnade och tyckte att de sjöng något helt annat än ”snobb” och skrattade så vi kiknade och sjöng vår egen, roligare version. Högt.😄

Mormor som alltid berättade om hur hennes syster(kan varit svägerska, jag minns inte) var så avundsjuk på hur både jag och min bror (mest jag) alltid ville sitta i hennes knä. Det ville inte Nannys barnbarn.

Men det ville vi, för vi barnbarn älskade vår mormor/farmor. Precis som så många andra gjort. Mormor var så omyckt av alla. På ålderdomshemmet dit hon flyttade tidigare i år, där applåderade de när hon kom in i ett rum. Fatta hur stolt hon blev. Med all rätt. ❤️

Jag är glad att jag fått ha min mormor så länge. Tills jag blev nästan 48 år. Jag hade bestämt för många år sen att hon skulle bli 124 för det blev en av världens äldsta. Det blev inte riktigt så, men 101 är respekt.

Sov gott lilla mormor. Vi ses sen. ❤️❤️❤️