Jag har lite svårt att se ljuset i coronatunneln idag
Idag är det första juni, eller andra juni snarare, nu när klockan är nästan midnatt och förmodligen efter midnatt och morgon när ni läser. Den här våren har gått väldigt fort på många sätt, och väldigt långsamt på andra. Långsamt för att det känns som om Coronaskiten aldrig tar slut. Som om det aldrig kommer att bli som vanligt igen så att man kan hälsa på nära och kära. Åka iväg mer än två timmar från hemmet. Slippa känna att varje människa som sätter sig lite för nära på bussen är en eventuell pesthärd som kan göra mig sjuk. Och som tjock kanske till och med riktigt assjuk.
Det börjar kännas som om det här är det nya normala. Jag vet att en del verkar känna tvärtom och lever som vanligt med att besöka 70 plussare, gå ut och ta ett glas vin med vänner, skita i att hålla avstånd osv. Jag känner inte det så. Jag hoppas att det snart kommer nya förhållningsregler och att det där jävla viruset kommer lugna ner sig och inte döda läskigt många varje dag. Jag vill verkligen se ljuset i det här. Men just nu gör jag inte det.
Jag saknar mina vänner i Stockholm. Och ibland livet jag hade i stan. Men mest vännerna. Så att få åka upp och umgås med dem hade känts väldigt bra. Jag är inte en sån som har asmånga vänner, det är jag inte. Jag känner många människor, men umgås inte med så himla många egentligen. Att då skära av möjligheten att få hälsa på varandra känns verkligen skit. Sen är jag ju glad också att jag faktiskt inte sitter i min lilla etta i Stockholm. Ensam utan att egentligen få träffa folk eftersom man som tjockis tillhör en riskgrupp, och att vara det i Stockholm där Corona härjar som värst känns ju lite sketet. Så jag hade hållit mig ensam.
Här i Malmö har jag ju Thomas. Han har dessutom hus så jag har gott om plats och vi har massor av projekt på gång som jag berättat om tidigare. Det blir inte mycket till tv om kvällarna, för vi gör så mycket i hus och trädgård. Något jag tycker är väldigt roligt, även om en film nån gång ibland också är mysigt. Men jag hade blivit skogstokig av att vara ihop med någon som plöjer tv-serier och filmer varje dag.
Jag vet att några av er undrat över det här med om jag och T ska flytta ihop och hur jag ser på att bli bonusmamma. Det där sista har jag svårt att se mig som. Ordet med mamma alltså. Jag är väl mer en bonusvuxen. Jag och barnen kommer bra överens och jag tror inte att de har något emot att jag flyttar ihop med deras pappa. Sen när det blir, ja det vet jag inte än. Efter sommaren kanske?
Det här var mest ett inlägg där jag bara lägger fram lite tankar som hoppar runt i mitt huvudet just nu. Inget planerat, utan verkligen bara spontant svammel liksom. Men ibland behöver man ju sånt också. Jag antar att många av er också har sånadär hoppande tankar man kan behöva få ur sig. Och ja, jag VET ju att det här med corona väl tar slut vad det lider, men just nu känns det avlägset. Så är det bara. Men jag hoppas verkligen verkligen att det vänder snart.
❤️❤️ Kram till er från mig ❤️❤️
Jag har lite svårt att se ljuset i coronatunneln idag Läs mer »