Hej alla. Jag hoppas ni har en fin start på helgen. Själv sitter jag i soffan och bloggar lite samtidigt som Thomas ligger och sover efter att ha kommit hem vid åtta i morse från New York. Imorgon kommer barnen hit och då blir det först firade av Malin som fyllde år igår.
Men nu när jag sitter här och väntar på att han ska vakna så funderar jag lite över ditt och datt. Stort och smått. En ganska oviktig sak, men som ändå finns där i vardagen är den här: jag har nog sveriges flaskigasta(inte fläskigaste, utan som i flaska) axlar för ALLT rasar ner. Behåband, axelremsväskor, ryggsäckar (om inte axelbandsfästet sitter helt ihop). Till och med huvtröjor och koftor kan hasa ner. Det är hopplöst, och att då ha en pojkvän som tycker att det ser knas ut med crossbodyväskor är ju..sådär.
Så här tycker han att man ska ha en väska. Och ja det är ju snyggt och ser vuxet ut. Men då får jag gå och dra i den jäkla remmen heeeela tiden. Och det har jag ingen lust med. Ena handen blir ju upptagen då och jag vill ha händerna fria. Eller så får jag börja med axelvaddar som på nittiotalet. Då jäklar kunde jag också ha väska på axeln för axelvadden funkade som en finfin dörrstopp där.
Jag köpte förvisso en handväska i sadelmodell som man liksom baguettväskan klämmer åt under armen. Den var meningen att jag skulle ha på skönhetsresa till Paris för 3 år sen, men de jävla piloterna strejkade så den resan sket sig tyvärr för min del. Det grämer mig än. Men väskan har jag kvar nånstans, jag kanske ska ta och testa den i vår. Se om mina axlar kan hålla upp den?
Så jag bär alltså nästan alltid mina väskor såhär. Jag testar kortare axelband och sånt ibland, men återgår alltid till de långa. Det är bekvämast så helt enkelt.
För den som undrar över det jag har på mig – topp och väska, så har ni länkar här: länk väska. Länk topp. (det kan iofs ha varit den här väskan, men den är slut på nätet men finns några i butik. Men den första jag länkar till här finns och ser nästan likadan ut förutom mer rundade hörn upptill som dessutom ser snyggare ut).
Det var allt för nu. De större frågorna jag funderar över kan vi ta en annan gång, ibland är det skönt att bara tänka på små saker. Testa förresten att säga ”flaskaxlar” sex gånger på rad i snabb(inget fusk med långsamt) takt. Mer tungvrickigt än ”sex laxar i en laxask”. Fast ”ett kvistfritt kvastskaft” är fan värre.
Kram på er och ha en fin lördag ❤️
Hej Louise
Förstår precis vad du skriver om. Jag har själv flaskhalsaxlar…såå trist. Inget går att hänga snyggt på en axel utan det är crossover som gäller. Men för 3 år sedan föll jag och skadade min högra axel så att muskelsenorna gick av (inte roligt alls) som inte gick att reparera dådet dröjde innan op. Det enda positiva är att den sidans axel är ingen flaskhalsaxel längre…fast det är ju ingen hit att inte ha en hel rotatorcuff, men det är en annan historia. Å så är det fel sida att hänga väskan på. 😂😂🤣🤣 snacka om i-landsproblem.
Ha de gott
/Maggan