Striphår och fotovägran

Ni som följer mig här och på Instagram har nog märkt att det inte kommer bilder på mig själv speciellt ofta och det har en enkel förklaring. Jag har helt enkelt känt mig lite extra ful de senaste månaderna och då är det ju inte så kul att vända kameran mot sitt eget fejs. Och jag har inte varit så pigg på att vara med på bilder andra tagit heller. Man ska älska sig själv och allt sånt men nej, jag har inte gjort det på ett tag nu.

Det är väl dels för att jag gått upp en del i vikt när jag egentligen vill gå ner. Och så är mitt hår helt jäkla knas. Det är väldigt lockigt undertill om jag inte kammar ut det efter dusch MEN överhåret är bara lite vågigt. Kombinerar man dessa två blir det stripigt trollhår.

Det har dessutom blivit tunnare och det står en gloria av friss runt skallen. Vad sjutton gör man åt sånt hår? Jag låter nästan alltid det självtorka på sommaren men det blir bara prutt av det även om jag också har i olja och curlingcream.

Så ikväll övade jag lite på selfies när jag satt i uterummet.

Mest känns det såhär, ni vet när selfiekameran råkar komma på när man kollar på annat och undrar vem fan det där är och kommer på att den där är ju jag. Hu!

Några av lockarna i det undre håret. Jag hade en digital aw med en vän jag inte sett på flera år och hon kommenterade mitt lockiga hår för så var det inte sist. Haha. Och det stämmer ju för med klimakteriet har det kryllat till sig mer än tidigare.

och så det ganska raka överhåret. Hur blir det såhär? Vad gör man åt det? Någon som har tips eller erfarenhet?

Ska jag hålla på med blogg och instagram får jag helt enkelt se till att fota mer 😛

Tillbaka till klimakteriet lite och besvären med det. Förutom det här med håret har jag också märkt att jag blivit hangry. Alltså på skithumör när jag är hungrig. Det har jag aldrig varit förut, men nu jäklar morrar jag och är skitirriterad när jag inte fått mat.

Och så har jag blivit känsligare med smaker och dofter. Det känns som om alla smaker förstärkts. Är det fler som varit med om det eller är det bara jag som knasat ur? Överhuvudtaget, vad har ni andra som är i klimakteriet eller förklimakteriet för besvär? Om ni har några alls?

Kram! ❤️❤️❤️

9 reaktioner på ”Striphår och fotovägran”

  1. Jag klipper och klipper men det blir ändå knas i topparna. Får väl klippa av skiten snart för jag är så himla less på att håret ser ut som skit.

  2. Hade jag varit du hade jag klippt av 5 cm, investerat i bra värmeskydd och en plattång. Jag tycker håret håller sig bättre när det är lite plattat vilket gör att jag inte behöver tvätta det lika ofta. Det krävs inte många drag med tången för att få lite styrsel, man behöver inte göra det helt slickat och platt.

  3. Ja jag har gått igenom klimakteriet och håret har en helt annan kvalité än innan så jag klippte en kort frisyr som passade kvalitén och var lättskött. Även mycket torrare i huden. Sen har jag behövt gå promenader varje dag 45 minuter och minskat portionerna för att hålla vikten, ämnesomsättningen är inte vad den varit. Men om jag rör på mig varje dag mår jag bra. Just nu lyssnar jag på dagens sommarprat varje promenad annars har jag en ljudbok, det gör promenaden roligare och jag lyssnar bara på boken då vilket gör att jag längtar ut.
    Kroppen förändras och man behöver anpassa den om än inte roligt alls!

  4. Är i förklimakteriet och har börjat få lite diverse känningar men inget som direkt stör. Inte ännu i alla fall.
    När det gäller ditt hår så har jag också väldigt lockigt underhår men vågigt överhår. Mitt hår är tjockt och friskt och det gör såklart sitt till för frisyr och sånt men än viktigare är rätt frisör.
    Jag har inte hittat rätt frisör förrän för 6 månader sen.
    Hon klippte upp håret så himla rätt att hela håret nu ser lockigare ut och jag slipper det stripiga överhåret som bara såg eländigt ut.
    Efter tvätt tar det typ 5 minuter att styla och sen får det självtorka eller fönar med diffuser.
    Efter schampo har jag i en leave in kräm för lockigt hår..sen serum och om jag vill vara extra fin en lockkräm.
    Sen har jag en grej som jag ”kammar/lockar/fixar” håret med när det är rejält blött.
    Så skönt att ha en hår rutin som tar så kort tid och lite ork men håret blir jättefint.
    Så vore jag dig skulle jag försöka få rätt klippning, skippa plattång/locktång och gärna fön och leta nya produkter som ger bättre resultat

  5. Mitt hår är långt och ok. Gör inpackning varje vecka och det hjälper mig.
    Men jag gick upp 10 kilo i vikt. Paniiik.
    Fick börja gå ut och gå över 1 timma om dan och äta jättesmå portioner mot vanligt.
    Blir inte mätt, men det är för en god sak.
    Räknar kalorier nu och har min normalvikt igen och får på mig mina klänningar igen.
    Men det tog över ett halvår att gå ner 10 kilo?
    Jag åt ju upp mig på bara några månader?
    Sjukt

  6. Har också ”klimakteriehår” Har alltid haft ”lätt” hår. Självlockigt och krävde ingen större omsorg. Det var bra som det var. Nu några år efter 50 så är håret rakare och ser slitet ut hela tiden. Går absolut inte att krama upp några fina lockar längre utan nu krävs det massor av tid, produkter och verktyg 😣🥺

  7. Jättefina lockar i underhåret ju! Gör något med dem, kanske samla överhåret i klämma och låta underhåret visa sig. Min dotter, som är långt från klimakteriet, har det lite så.
    Jag tänker att du skulle kunna gå på klimakterierådgivning. Det är något som barnmorskor i Region Skåne erbjuder. Kostar inget och kan ge en del ahaupplevelser. Kolla var närmsta mottagning finns som erbjuder det (alla gör inte det). Jag har varit på en och upplevde det som positivt.
    Mina egna klimakteriebesvär har handlat om problem med sömnen och att jag numera är mer lättrörd än någonsin samt kan vara lite låg ibland. Jag har testat Femarelle (googla) med rätt bra resultat och vet flera andra som tycker att det hjälper.

  8. Känner igen det här med lockigt underhår och vågigt överhår…

    Plattången är min bästa vän. Jag har en bobklippning och ibland plattar jag allt och ibland lockar jag överhåret lite.

    Jag gillar KMS stylingprodukter mot frizz, har du testat dem?

  9. Ett exempel: Tål inte syntetmaterial längre, får rena panikångesten om jag har på mig något i polyester. 😮
    Det känns som om jag ska kvävas och jag börjar koka av värme omedelbart. Så var det aldrig förr.
    Det har blivit ännu svårare att hitta något att ha på sig för jag är lång med breda höfter. ”Allt” innehåller ju polyester, viskos är omöjligt också. Jag har kommit igenom klimakteriet då jag hade jobbiga värmevallningar som hindrade mig från att sova. Ett naturmedel hjälpte faktiskt, men gjorde mig svullen i händerna och kroppen istället.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *