Just nu snurrar det på riktigt i huvudet på mig. Jag har suttit och scrollat på mobilen och läst nyheter och annat. Det är allt från jättebarnet på andra sidan Atlanten som vill få hela världen att ”kiss my ass” som han sa. Aktier rasar och småsparare förlorar pengar. Det är krig och elände överallt. Det är så mycket stort att reagera på, att förhålla sig till. Men även mindre saker, mer personliga. Om jag går ifrån Trump och hans gelikar så läser jag även i tidningen om två program som är aktuella nu. ”Smalast vinner” och ” Girls of Stockholm”. Jag har inte sett något av programmen än så jag kan inte uttala mig så mycket mer än vad jag hört och läst från andra. Båda handlar om influencers och hur främst kvinnor och barn påverkas.
Om jag läser Aftonbladet idag så kommenteras båda programmen och Åsa Linderborg spyr galla över när Lovisa Worge, som är ”smal som ett spett”, pratar om vilket hårt arbete det är att jobba med sina sociala medier. Om hur Lovisa köpte ett par begagnade flipflops för 16 000 som hon sen kissade på. Ja det är ju smaskigt att slå ner på såklart. Jag reagerar dock på ”smal som ett spett”. Varför behöver man skriva så om en annan kvinna? Ja hela programserien verkar (jag har som sagt var inte tittat än, bara läst om) vara ganska verklighetefrånvänd. De flesta som jobbar med bloggar och andra sociala medier kan inte alls tjäna hundra tusentals kronor på samarbeten, poddar och inlägg. De flesta tjänar, om ens något, så ganska lite. Jag tjänar inte alls mycket till exempel. Men så har jag inte hundratusentals följare heller. Men jag jobbar på ändå.
Men tillbaks till smal som ett spett. Ja, de flesta influencers ÄR smala. Det är modet nu. Vi är tillbaka till utstickande knotor. Höfterna ska vara vassa, nyckelbenen sticka ut, ryggraden synas tydligt, om inte kindkotorna inte redan sticker ut så gör man det med hjälp av fillers osv. Ett mode vi sett förut. Det kallades Heroin chic tidigare. Kropparna nu är desamma, men makeupen annorlunda för nu ska man vara glänsande som en säl i ansiktet ,så man ser kanske inte lika drogchic ut som Kate Moss gjorde på sin tid när det skulle vara matt, mörkt och skuggigt runt ögonen. Inga blanka sälar så långt ögat nådde. Såvida man inte applicerade lite glitter. Men det var inget ”glass skin”. Men kropparna var magra då och de är magra nu. Kim Kardashian med smal midja och stor rumpa, och andra kurvor är woke och ute. Tunn är inne.
I ”Smalast vinner” diskuteras kroppar(jag har som sagt inte sett det här programmet heller) och hur unga påverkas av influencers som till exempel de i Girls of Stockholm. Kvinnors kroppar är alltid ett hett ämne. När jag var liten bantade alla mammor. Jag har fått kommentarer om min kropp hela livet. Från när jag var liten och för smal, till när jag blev tonåring och för tjock, och nu när jag som vuxen är fet. Jag lyssnade och tog till mig. Jag ville bli smal. De där kilona som kom med hormonerna i tonåren(och som var grunden till lipödemet) skulle bort. Det trampades på motionscykel, bantades med Josefina, jag var ute och sprang, jag fastade och allt vad jag gjorde för att bli smal. Allt utan influencers. Det räckte med alla runt en. Kompisar, mammor ,storasystrar, tjejerna i Veckorevyn och de man såg på tv och film. Smalhetsen fanns redan för hundratals år sedan när man skulle snöras in i korsetter för att bli ännu smalare än man redan var. Allt är inte influencers fel. Visst är det mer tillgängligt nu, det är bara att scrolla i sociala medier så blir man påverkad. Men vi har alltid blivit det.
Jag har fått kommentarer på stan redan innan jag var fet. Folk som viskade ”hon skulle vara söt om hon var smalare”. Ett ex gjorde slut för att jag gick upp i vikt. Han var stolt över mig i början sa han, men inte sen. Jag har inte behövt influencers för att må dåligt över min kropp. Det har folk runt mig skött. Det har även nyhetstidningarna skött. När jag idag läste om skribenterna spottar och mår illa av influencers smalhet och smalhets, så är det bara att scrolla neråt för att sen läsa om ”Graaf gick ner i vikt på ett superenkelt sätt”. Det är tips om hur man lättast går ner några kilo till påsk. Hur man ska börja nu för att gå ner till midsommar. Osv i all oändlighet. Det blir så jävla skevt. Jag fattar att all bantningspropaganda säljer och tidningar behöver pengar för att överleva. Det är bara så sjukt att kvinnors kroppar är så big business. Och ja, jag skiter helt i männens kroppar nu. De slipper undan mer än kvinnor och flickor, så är det bara.
Smala kvinnor får skit för att de är för smala. Tjocka kvinnor får skit för att de är för tjocka (många älskar verkligen att hata tjockisar, och tror på riktigt att man vill influera andra att också bli tjocka. Folk ÄR dumma i huvudet på riktigt) och sen de tjocka som gått ner i vikt får skit om de inte gjort det på rätt sätt. Som till exempel genom gastric bypass eller Ozempic. Är man inte lagom får man skit. Jag blir så jävla trött på världen emellanåt.
Om det här vore en krönika hade jag vinklat den mer, putsat mer osv, men nu är det bara ett inlägg rakt upp och ner om saker som snurrar i mitt huvud just nu. Oredigerat och irriterat. Det var anledningen till att jag började blogga – det vill säga att få ur mig lite tankar och känslor mer än bara på papper. Ibland bara måste man ventilera och det är så mycket som vill ut.
Men nu ska jag till tandhygienisten. Livet rullar på.
Kram på er
Vi är båda avkommor av utseendefixerade Irma! Hon kommenterade alltid hon är ju så snygg och smal😱😱och jag har väntat i 56 år och kommer väl förmodligen att vänta så länge jag lever på att det ska bli modernt att vara den man är oavsett vikt, längd, hårfärg, hudfärg, skostorlek, vad man äter, vad man inte äter och var man väljer att bo😍
Kram på dej kusin du är vacker exakt som du är❤️
Instämmer i allt!
Som 50+ bryr jag mig inte om hur jag ser ut men har tappat 30 kg på två år för att jag vill att min kropp ska hålla längre och jag motionerar för att jag ska må bra och förhoppningsvis leva längre. Hur jag ser ut spelar ingen roll men, åh, vad jag mår bättre nu!
Själv har jag varierat mkt i vikt, dels p g a sjukdom, dels att jag är så sockerberoende och ätit extremt illa tidvis. Har oxå fått höra av mest okända (!) människor på stan ”att vad tjock hon är” genom åren.
För ca 15 år sedan började jag äta efter handflatemetoden för min hälsas skull, hade otroligt kassa värden och diabetes. God och näringsriktig mat.(jag avskyr att laga mat egentligen) Men blev så mager att jag kände benknotorna till slut. Nu är jag rund igen, men skiter högaktningsfullt i alla tips och råd och hysteriska kommentarer på sociala medier, för orkar inte med att man inte ”får” vara den man är. Det roliga i kråksången är att jag numera, trots min s.k övervikt, får uppskattning och blir uppvaktad av både yngre och äldre män. Tror dom ser att jag utstrålar något annat numera, och struntar i min vikt. Jag ser alltid glad ut, ler mot folk, ser dom, och gömmer mig inte, vilket jag helst gjorde förr. Är född på 60-talet och växte upp med jojo-bantning, och som tagit så mycket tid att få hjärnan att bearbeta bort. Så mycket onödig energi som man lagt ner p g a rådande ideal och smalhets t ex. Om folk bara kunde låta en vara den man är. Givetvis så finns det sjukdomstillstånd där man kanske behöver hjälp åt ena eller andra hållet. Men glåpord och hets i olika riktningar kan gärna försvinna åt pipsvängen!
Så sant och klokt skrivet. Samtidigt så jäkla tragiskt att folk lägger så stort fokus på utseende/vikt och andra oväsentligheter när världen brinner….
Kramar!
Helt rätt allt du skriver och du skriver bra!
Nu vill jag önska dig en riktigt Glad Påsk och det verkar som att vi ska få lite varmare igen så njut av det på tomten! Kram 🧡🐣🐥
Även om det var skrivet i all hast uttrycker du otroligt välformulerat min och mångas erfarenheter. Avsändarna och medierna varierar men budskapet är tyvärr samma gamla. ❤️